Jag är min mans fru

Jag och Lovisa följde med svärmor till deras familjegrav med lite blommor igår och det är otroligt vilken frid man känner på kyrkogårdar. Lovisa har länge pratat om döden och frågat vart min morfar är och varför inte min mammas pappa lever. Jag har försökt att förklara så gott det går och jag vill vara ärlig i det jag säger, försöker jag förenkla så kommer det tio följd frågor och vi borrar oss ner i detaljer, till slut är hon nöjd och börjar fråga något annat. Kyrkan har hon koll på och undrade om det var hennes kyrka (som hon döptes i) och som vi för övrigt passerar dagligen när vi åker någonstans. Vi har pratat om gravar men jag kommer inte riktigt ihåg vad hon frågade men när Inger sa att hon skulle åka ned till graven så tyckte jag att vi kunde åka me.

Vi gick och läste på gravstenarna och Inger berättade vilka familjegravar som hon kände till och ibland fanns det även en historia bakom. Jag gick och förundrades över att det stod Makens namn tex Axel Axelsson och under stod det MAKA Viola, var det alltid maken som dog först? eller blir det automatiskt så på familjegravarna. Har aldrig tänkt på detta och inte intresserat mig heller i ärlighetens namn. Men känns fint och som att de tillhörde varandra. Lovisa ledsnade dock ganska fort och sa att det var skattkistor i jorden.

Jag är min mans fru vilket också har många innebördar. Tex att stå bakom i vått och torrt och snart kommer årets gymfest för instruktörerna och jag och M diskuterade här om dagen ifall vi borde gå eller inte och det är bara delägarnas respektive som är inbjudna. Vi var då väldigt överens om att vi inte ville gå men gårdagens besök på kyrkogården har fått mig att tänka om, M hade fått inbjudan från annat håll som lockade mer och valet är fritt och om vi skulle ha kul eller ej är helt upp till oss själva. Att vi inte är så involverade i verksamheten mer än att ställa upp när det behövs med vissa saker är en sak men att representera sin man som hans fru ser jag som en fin sak och jag vill vara där och ställa upp för min man. Jag tar för givet att han ställer upp och följer med som sin frus man på mina jobbsammanhang (vilket jag vet att han hatar). Nu är denna tillställning inte ett dugg formell utan snarare tvärt om :-) men till saken är den att den ska hållas hos oss och det ser väl tokigt ut om inte värdinnan i värdparet är hemma så idag har i alla fall jag bestämt att jag kommer att vara med. Det har även tillkommit två respektive under året som jag gärna festar med. Tjejerna lämnar vi hos farmor och farfar.