lördag 26 juni 2010

Att vara jag

Att vara ifrån bloggen var svårare än jag kunnat ana, helt klart beroende framkallande. Jag vill ju berätta vad vi gör och samtidigt få lite tid för mig själv. Det är tid för mig själv som hela förra veckan har handlat om och att vara utan er här var nödvändigt. De första dagarna gick åt att bara vara, ta promenader, lägga mig och läsa, vara med mina döttrar och min man. Inga måsten utan bara vara jag. Tog även hem Lovisa 3 veckor tidigare från dagis då hon inte heller mådde bra. Nu har vi sommarlov till vecka 33 och det ska vi ha hemma. Vi har inte bokat något utan dagarna får bli spontana med frukost på altan och en massa glötande i poolen, dörren står öppen för de som vill komma ut och umgås.


Det som hände går nog att beskriva som en mildare depression andra skulle kalla det förlossnings depression. Jag har varit ledsen och besviken förrut men det har aldrig gått så här långt och jag blev lite rädd. Det var så mycket gammalt som kom upp till ytan och jag ville inte lägga locket på igen utan konfrontera för att lägga det bakom mig. Jag har vänt mig till MVC (tack T) och fått stöd och jag har pratat men min mamma och förstår nu mitt arv och varför jag måste prestera hela tiden, söka bekräftelse och aldrig riktigt kan vara nöjd och varför jag känner som jag gör. Tack pappa för att du ringt och jag vet att du ser efter mig och ställer upp när jag behöver. Tack M för att du ringde och Smulan för dina sms och er andra som skänkt mig en tanke.


Jag säger inte att det är över men jag mår bra och har en massa energi och styrka och jag tror att man måste rasa för att kunna resa sig som en starkare människa. Jag har börjat min resa och den innebär bla att jag inte ska lägga energi på personer som inte ger något tillbaka, jag ska sluta att ställa upp 110 %  då ingen gör det för mig vilket är det sunda och riktiga. Jag måste börja se om mitt eget hus och inte göra alla andra till lags.  Jag måste vässa mina armbågar och jag måste lära mig att säga nej. Har någon problem med det jag gör eller inte gör så är det deras problem och inte mitt.


Jag är glad att detta hände nu och jag har värdens bästa Man som har de klokaste och ärligaste ord och som jag älskar!

2 kommentarer:

Therese sa...

Vad underbart att läsa att det går åt rätt håll vännen, och vilken tur att du fick tid så snabbt och tog den chansen.
Som jag sa så kan det vara bra att få komma och prata med någon som ser på dig som ett oskrivet blad..
Kram på dig, vi kommer gärna och badar i sommar.

Åsa sa...

Vad skönt att du fick prata med nån annan vuxen än dina vänner. Hoppas verkligen att du snart kommer dig på fötter igen. Men du, inte behöver du pretera nåt, du är en fantastisk tjej & behöver inte ha 14 bollar i luften samtidigt! Vi gillar den gamla avlappnade Fian och hoppas hon snart kommer tillbaks. Ta nu sommaren till att koppla bort alla dina måsten och passa på att njuta av ni fina familj så kommer du hel ur detta ska du se! Tusen kramar!!!!!