söndag 1 augusti 2010

Att man ska vara sin egen psykolog

Efter några veckors egen terapi kom jag på det, jag har två identiteter, en Sofia och en Mamma Sofia..... vad enkelt det låter va?

Men så enkelt är det inte ska ni veta. Men mycket faller på plats. Jag har varit Sofia hela livet och det är det som jag och Johan byggt upp vårt förhållande och våra drömmar tillsammans men sen kom barnen eller barnen och jag fick kliva in i en ny roll som mamma och alla mammor vet vad det innebär med oro innan födseln, oro för att de ska sluta andas på natten, oro när de blir äldre osv.... och hur det än är så kommer barnen alltid i första hand och ens egna behov läggs på hyllan. Hum...

I alla fall så har Johan ingen Pappa Johan sida (än) utan bara Johan, vilket gör att han inte riktigt sätter barnen i ruta ett (i kärlek jo) men att gå upp och fixa frukost för hungriga barn innan man själv går på muggen, borstar tänderna, äter frukost och läser tidning. Eller när vi ska iväg så tar det honom 5 minuter att klä på sig och undrar vad jag stressar upp mig när jag under två timma inte gjort annat än att fixa mig, fixa två barn och allt vi ska ha med mig.....ni kanske skrattar nu och det kan bero på att det låter som jag överdriver eller så känner ni igen er ;-p.

Så nu förstår jag varför våra mål med att vara hemma med barn innebär lite olika saker eller att vad man prioriterar inte stämmer överens vilket det gjort innan vi skaffa barn. Jag känner mig lättare till mods när jag kom på varför det ibland känns så jobbigt och att jag tappat fokus på vad vi haft och vart vi är på väg. Nästan som att man växt ifrån varandra men det är jag som snackar blöjor och Johan snackar nästa semseter.

Om exakt två månader kommer Johan också att få en pappa Johan sida även om den blir en pappa version och inte en mamma version 1.o ha kontroll på allt :-) Kan inte annat än längta..... Vad säger då Johan om allt detta... jo. Vänta tills du börjar jobba igen då kommer du på bättre tankar :-) = sant!

5 kommentarer:

Therese sa...

tråkigt att du känner det så, alltså att han inte hittat in i rollen riktigt än. Men skönt att du kommit till insikt med dina "olika roller" ändå.
För visst är man två olika människor, mamma och bara jag...
blir nog bra för honom att få känna på pappalivet från ett annat perspektiv ;)
Kram på dig

Anonym sa...

Känner igen det där med att en annan springer runt och fixar och donar innan man ska bort medans han duschar och klär på sig. Har dock blivit bättre sen jag gjorde som honom bara tog hand om mig själv och "struntade" i tjejerna. Så jag är en som log för att jag kände igen mig.

Kram M

Johanna sa...

Oj vad jag känner igen mig i det du skriver!
/ Johanna

Lycklig fru sa...

Känner igen väldigt mycket i det du skriver. Hos oss blir det dessutom så att när U ska fixa iordning barnet så blir det 1000 frågor om "vad ska han ha för kläder", "har du packat det" osv... Vilket jag lackar ur rejält på. Tänk själv och kolla i väskan! :)
Män är män och kvinnor är kvinnor, helt klart olika.
Kram

Anna B sa...

Hej Sofia (Maddes kompis Anna fr Bålsta som kikar in här)

Du, det här beskrev du väldigt bra tycker jag. Det är precis som du säger. Man går in i föräldrarrollen lite olika. Med första barnet är det nog väldigt vanligt att mannen fortsätter sitt vanliga liv mer än när man får fler barn tycker jag. så småmingom börjar de prioritera om o inser hur mkt familjen faktiskt betyder. Jag ska egentligen inte klaga (det gör jag kanske inte ens!) för min karl har jag fått rätt bra pli på nu, haha. Men visst, man känner verkligen igen det du skriver, samt att från att ha vart "vi två o ingen annan" så kommer nya individer, som alltid kommer i 1:a hand.

Man måste vårda kärleken/äktenskapet. Det tror jag stenhårt på, och där lackar jag ur ibland då det är JAG som oftast fixar till hotellnätter osv. Men när det väl blir av, så är det så mysigt att bara få vara VI igen. Så det tror jag är väligit viktigt. Att man bägge två samtidigt får kliva ur föräldrarrollen för en kväll/helg eller så.

Ha det så bra!
Kram på dig!
Anna