lördag 19 december 2009

Livets under

Det finns inga ord att beskriva den värme man känner när man knyter an till sitt nyfödda barn. Att få den första rktiga kontakten av två stora utforskande förundrade, nyfikna ögon. Se de detaljer som gör just denna individ till sin egen. Just nu har jag min dotter, 6 dagar gamal bredvid mig som sneglar med ena ögat för att ha koll på sin mamma så jag inte får för mig något så dumt som att lägga henne i en kall säng.
Jag kurar ihop mig som en boll och vill vara nära, nära helst hela tiden.
Väldigt olik sin syster som var stel som en pinne och inte kom till ro och somna i ens knä, ville helst somna själv. Hon är än idag väldigt sparsam med kramar till sin omgivning och det är bara de som hon knytit starka relationer till som hon överöser med sin kärlek fast bara på hennes villkor.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
I går var Maj-Britt från BVC på hembesök och tittade till oss. Allt såg bra ut och viktkurvan hade vänt. Vilket är skönt och ett tecken på att amningen kommit igång och gör sitt. 10% nedgång från födseln är normalt och Hanna väger nu 3680g.

1 kommentarer:

Livet är som ett fotoalbum, det är upp till dig att fylla det med minnen...♥♥♥ sa...

Gud vad mysigt att hon är lite "gosigare" än vad Lovisa var. Tänk visst är det otroligt att två syskon kan vara sååå olika redan från start. Bianca har inte alls varit lika gosig som Patricia, men blir gosigare och gosigare. Blev välkommnad hem med en stor kram och puss idag av henne :)

Kram